SVART HEMLIGHET av Gun Weckman
- Lite försmak på inledningen till det första kapitlet i min nya rysare som så sakteliga växer fram på min Ipad.
KAPITEL 1
- mörkret, den första natten
När natten kom smög han sakta ner i källaren för att se varifrån den otäcka lukten kom. Det luktade litet, ja vad var det, kanske kloak. Han ville inte väcka Kristina nu när hon äntligen hade somnat. Ett uppslitande bråk hade förstört kvällen. Så klart hade det handlat om lägenheten de köpt, en bostadsrätt mitt i centrala Stockholm. En lägenhet i ett eget liten gårdshus, som tidigare i början av 1900-talet hade varit ett snickeri i två plan med källare. Föreningen var inte rolig att ha att göra med. De förstod ingenting, men han skulle nog sätta dit dem till slut. Den där styrelsen som stroppade runt och hade så mycket att göra. Vad då göra. Ha!
Johan stördes i sina tankar av ett sällsamt ljud bakom väggen i det innersta källarrummet. Källaren tillhörde lägenheten och var egentligen avsedd som som gillestuga. Nu fanns bara några gamla bildäck där och blomkrukorna som absolut måste sparas. Det lät som ett stönande, ett klagande, ett märkligt frasande ljud. Med förhöjd puls lyssnade han åter men nu var det tyst. Han gick långsamt uppför källartrappen, till Kristina, hans underbara kvinna. Jag får gå ner i morgon igen och lyssna och se vad det kan vara, tänkte Johan, och i hans värld av trångsynthet, negativa tankar och frustrationer kunde han inte ana att han skulle få uppleva en sommar av fasa.
- skräcken, den andra natten
Ögonen stirrade på honom i mörkret, intensiva och genomträngande. Råttan kände lukten av människa, en lukt som egentligen inte var tilldragande, men den här natten var det något annat. Lukten hade en annan sammansättning. Kanske var det Johans alltmer negativa endorfiner som tilldrog sig råttans intresse och väckte en nyfikenhet som var svår att stilla. Skriket hördes överallt. Johans skrik när han såg vad som satt på hans bröst. Paniken var total. Med uppspärrade ögon, skakande av skräck sprang han upp, ner, ut, framåt, vansinnigt fokuserad på att snabbt komma ut till friheten. Friheten där ute på gården, där luften var klar och frisk och där kontrasten mellan dröm och verklighet kanske gick att finna. Men var det en dröm, eller var det verklighet.
- Johan vad gör du, varför står du här ute mitt i natten? Och varför har du inga kläder på dig? Kristinas oro var påfallande synlig. Hon hade jobbat natt, var trött och kände inte alls för att komma hem till en massa struliga problem med Johan. Som läkare brottades hon hela tiden med svåra och många gånger tunga frågor och hemmet för henne skulle vara en oas för lugn och ro och stimulera till vila och kanske även meditativa stunder, inte en plats med en hysterisk och nervös man som blev alltmer konstig för var dag.
.. to be continued, oktober 2011
